Ungefär halvhackmalet typ

Jag tänkte springa backintervaller men så fixade Jens ett myrc-event senare i veckan så jag bestämde mig för att springa kuperad distans men så kände jag avsmak för att springa över järnvägsbron så jag sprang över till årsta via skanstull men då hade jag redan sub5-kilometrar som tröttade benen och trissade farten så när jag hamnade på min kuperade bana och ökade farten blev det halvbrutal fartlek i jobbigt tempo och spring spring upp i skogen och ner igen och så sprang jag tills jag flåsade som en tokbesatt efter brantaste backen och då stannade jag klockan och sa att nu får det jävlarinåda vara nog för ett tag. Efter ett kortare joggförsök som övergicck till promenad blev det två minilopp a 500 respektive 200 meter i snabbfart. Jag är nöjd med min känsla i kroppen men lite missnöjd över vekhet som fick ta överhanden när jag började pausa.

När jag känner att jag tappar fart har jag svårt att hänga i och ta mig i mål, helst vill jag alltid springa andra halvan snabbare.

P.S. Har jag sagt att jag är skitnöjd över min prestation på kungsholmen runt?