Långt och backigt

Bob spontanändrade rutten (som vanligt) och vek av mot Karlberg och sen rann det bara iväg...

Vad ska man säga... efter att lassat in föda och tagit ett bad så börjar man återvända så smått till livet. Hade jag börjat skriva för två timmar sedan hade jag inlägget bestått av två ord - "RING AMBULANSEN!" Men det var då det.

Dagens pass i punkter.

• Skulle hålla 5:30-tempo vilket gick ok fram till kilometer 13 där jag började öka lite
• Eftersom jag sprang på helt okända ställen så lyckades jag hamna i onödigt många tunga backar
• Var oberörd fram till 16-17k ungefär
  
• Vid 21 var jag väldigt trött
• Vid 23 åt jag en halv energibar och drack lite extra - krafterna kom tillbaka
• Kilometer 25 var rent och skärt jävulskap. Hittade ingen väg från Stora Essingen till Gröndal och klämde in tre rejäla backar på samma k - sista var uppskattningsvis 25 m trappor. Vansinne!
  
• Från kilometer 25 ligger klämmer in en sub5 och 3 sub 5:10 och avslutar med en 5:14...
  
• ...trots att jag var så trött på slutet att jag var tvungen att titta ut riktmärken 100 meter framåt som små små delmål medan jag håller stenkoll på distansen på klockan
• Instapplande i lägenheten sköljer allt över mig och jag känner mig helt sjuk, stel, fysiskt utmattad och emotionell som ett litet barn med insikten att 12 kilometer till hade varit "ganska jobbigt"

Krämpor?
- Det gör ont i ljumske/mage när jag hostar
- Ömma fötter
- Hybris

Sammanfattning:
Ett mycket bra och hårt pass som får sthlm marathonbanan att framstå som lätt. Om jag på matchdagen har 2:40-notering efter 30k så borde 4 timmar inte vara något problem.