I enlighet med min bildpolicy "Jag publicerar bilden du inte hade valt", presenteras härmed "TantoHulken" ej att förväxlas med den mer sällsynte "TantoHunken". Karolina tycks ha planerat att ställa ut mig på pojkvänsutställning för någon annan orsak till att tvinga på mig en grön hulkenmask kan jag inte se, men jag kan förstås ha fel.
Annars kan jag bara meddela att det är kris och stort drama. Efter 7k på dagens runda kände jag av den välbekanta känslan av löparknä på vänster sida. Fortsatte löpningen ett tag för att utröna om det var fantomsmärtor eller om jag hade med äkta vara att göra. Det visade sig nog vara äkta vara.
Efter ett stretchstopp vände jag på klacken och joggade hem i sakta mak. Karolina mötte upp med espresso, voltaren och sympati. Efter kaffe och klagan på gården så känns det lite bättre och jag tror inte starten på lördag är i fara, får bara tugga Eox och undvika att tokspringa i veckan.
Pass: 10,3k
Tempo: strax över 5
Inlägg
3 kommentarer:
Fy vad fin du är! Jag har dock aldrig förstått varför löparknä är något dåligt. Det låter ju som något som varje löpare vill ha för att göra sin "löparkropp" komplett... det borde ju heta olöparknä eller gångarknä...
knät stelnar till och ömmar när du går och så när du ska gå utför en trappa på långholmen såsmärtar det så inihelvete och fan fan fan.
Det här är inte rättvist. Fan!
Är det så illa nu alltså?
Skicka en kommentar