Lunchmil i fin stil

Som synes är det stor andel Haile på marathonbobs diagram. I marathonbobs huvud kan man ana spår av hybris.

Igår hade jag vilodag och jag hatade det. Idag var det lunchlöpning och jag sprang runt Kungsholmen med Robert, Soto och Olle. Robert hjälpte mig att hålla tempo (tack!) och det gick snuskigt jävla bra i 5-minuterstempo.

Det känns så rätt med träningen nu att det är synd att man måste göra annat. Jag vill verkligen bara ta ut mig, bli varm, andfådd och totalt jävla slut. Jag vill knyta på mig mina Adizeroskor och hoppa iväg. Jag längtar efter min roddmaskin på hälsopuls och jag vill springa intervaller som gör mig spyfärdig. Jag kan inte föreställa mig nåt annat.

Just idag är jag säkert 30% bättre löpare än bara för tre veckor sedan och träningen biter verkligen på mig. Jag misslyckas hela tiden med att hålla planerat tempo utan ligger hela tiden under... Men jag orkar ändå, det känns bra ändå. Det känns så sjukt bra.

Det finns tre saker man kan härröra detta till:
1. Timmarna på gymmet med crosstrainern och benböjarna
2. Adizeroskorna, sedan jag övergick till lätta, neutrala skor har jag inga problem med höft och knä samtidigt som löpglädjen är där hela tiden
3. Infallet att köra tusingar i tisdags förra veckan, dom lyfte komfortfarten med 30-40 sekunder på ett bräde

Nu ska jag hålla i det här och imorgon ska jag ro roddmaskin tills jag har blåsor i händerna. Längtar!