En ögonblicksbild ovanför Castiglione della Pescaia. Flickan vill äta, inte fotograferas men håller god min.
Idag kändes det så jävla urtråkigt, det är som man har nån jävla lera runt fotlederna som stryper blodtillförseln och gör småont, irriterande småont så man inte hittar någon rytm i löpningen. Sen är det sådär meskallt också. Kallt men för varmt. Jag frös, blev för varm och frös igen. Ingen ipod heller. Hade jag inte gjort alla mina mål och pass offentliga hade det stått vilodag på bloggen idag men istället står det 8k på 50 minuter typ.
Linda satt och meckade med bilderna från Toscana när jag kom hem så jag drömde mig bort lite... Fan vad smekt det hade varit att jogga 11k till en by, typ en fin som heter Massa Matrittma och ta en Ciabatta med skinka och grejer tillsammans med en liter vatten och en enkel espresso... Sedan i lugn fart jogga hem till typ Castiglione della Pescaia*, slänga sig i havet och sånt innan man går ut och äter en italiensk middag med alla tillbehör.
* Nej, Castiglione ligger inte på joggavstånd från Massa Marittma men jag hänvisar till konstnärlig frihet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar