Jag saknar lite av den här lugna metodiska "ensakitaget-grejen" som många andra tycks behärska. Ska alltid göra typ åtta grejer samtidigt så att inget blir klart, samtidigt som jag retar mig på oväsentligheter som inte kan lösas... Så när jag tränar ska jag alltid kurera mig från skada, ta nytt personbästa, hitta ett mjukt steg, hålla ner tempot, hålla högt tempo, bli upprörd över att benet värker lite och undvika för mycket trötthet som skulle kunna vara en indikation på en inkommande förkylning.
Jag vet ju att även om jag inte förbättrat något på några veckor så har jag fått träning som kommer att utfalla i förbättringar sen. Kanske redan på söndag. Sen har det varit struligt med benhinnor och lederna runt foten så det är bara nyttigt att ta det lite lugnt annars kommer skiten tillbaka så snart jag gjort et nice pass igen. Men likförbannat blir varje kilometertid viktig..
[Beeep!] 6.20" ah, lugnt liksom det är ju bara uppvärmning
[Beeep!] 6.12" hmm... ökar i alla fall... (lite irriterad)
[Beeep!] 6.11" men vafan, jag har ju inget mer att ge, vad händer?
[Beeep!] 6.16" Vafan, nu går det långsammare? 161 i puls, vad är det för fel?
[Beeep!] 6.14" 163 i puls och kuperat, ökar lite grann i alla fall
[Beeep!] 6.19" 165, 6.19?! ...och marathon som bara är 6 månader borta, det kommer aldrig att gå!!!
[Beeep!] 6.09" Åh, ökar lite igen, skönt...
[Beeep!] 5.21" Årstapromenaden, här är det lätt att springa... ah, lite revansch...
Det går helt ok, man ska inte ha högre fart på min nivå när man springer ett lätt distanspass. Så är det, om jag bara tar det lugnt så kommer jag snart att bli kungen av alla apor i djungeln och marathonmannen som gör stockholms södra förorter till promenadavstånd. Elefanthjorden som inte får plats i en folkvagnsbubbla och Åke Jävel som talar rakt ur hjärtat.
Nästa pass, söndag förmiddag. 10km, 63 minuter är planen.
Ack: 192,6km
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar