Vändpunkt 5+4+1 och sedan banan

Min policy för bildpublicering är att välja bilden du inte hade valt.

Tråkiga känningar i ljumsken imorse och en voltarenkur inledd. Sen kväll på jobbet men maten på bordet vid hemkomst. Vågade inte springa tusingar så jag gjorde passet till en löpning med vändpunkt 5k+5k.

Första fem gick bra och jag hade bra fart på tillbakavägen men mina dåliga vanor (middag 21:00 40 minuter innan passet) gjorde att magen krampade lite (magknip, inte tekniska problem) och jag förmådde inte att köra hela vägen hem utan pausade för vila efter 4k. Sen försökte jag köra sista kilometern sub 4 men misslyckades.

Sen fick jag en banan.

Tot: 10k på 48:15
Första 5 i 5:16
därefter: 4:43, 4:15, 4:18, 4:20 och 4:10 (efter paus))

Löparens baksmälla

Snirkligt långpass och lätt tillförsikt

Som jag redan förklarat på facebook är Djurgården en bättre löprunda än idrottsklubb

Löpglädjen har varit helt bortsopad en tid, kopplat till det tappar man också inspiration att skriva och tvivlen på om jag kommer att vara i bra skick till maran växer sig starkare. Min ljumske är ett stort orosmoment och det gör det svårt att veta hur hårt jag vågar träna. Planen är i alla fall att köra enligt LG52:s modell med 2 kvalité och ett långdistans / vecka och så skiter jag i hur många mil det blir.

Hursomhelst så körde jag långpass 104 minuter idag och det kändes genomgående bra. Är mest irriterad över att jag inte kunde ligga på 5:40 som jag tänkt utan sprang snabbare. Tror jag förlorar en hel del på det då jag tror att det för långpassen är tiden man håller på som är viktig medan sträckan man springer sliter hårdare. Alltså: 20k i 5:10-tempo ger träning i 1:45 och slitage för 20 kilometer medan om man springer lika långt i 5:40 får man samma träning i nästan 2 timmar till för samma kroppsslitage. Men det är svårt att springa långsamt...

Hade också lite svårt att motivera mig att springa runt söder eller kungsholmen 2 varv så jag drog iväg genom turiststråken och avslutade med djurgården runt. När passet var klart gick jag upp till Karlaplan och åkte hem. Sprang även från zinken och hem, 1 km vilket var den klart tuffaste delen på dagens pass. Upplägget är riktigt nice, tror jag ska göra sådär på långpassen i fortsättningen, springa bort och åka hem eller tvärtom. Hässelby - Söder, Gärdet - Kaknäs - Djurgården - Söder etc. Mycket roligare än 694:e varvet runt Södermalm.

Valde mina gamla Pumaskor idag och det gick väldigt mycket mjukare än med Adizeroskorna men jag åkte på en fet blåsa på vänstran. Hursomhelst är det nog viktigt att skaffa ett par långspringare jag trivs med nu när det är hård asfalt som blir huvudsakliga underlaget. Helst ett par som känns Adizero... får gå och testa ett par Supernova imorgon tror jag.

Veckoplanering:
Tisdag - långa intervaller 5*1000 (4:20 min/km)
Torsdag - Löpning med vändpunkt 30-26 minuter (5:20min/k ut - 4:45min/k hem)
Lördag - Långpass 120 minuter

Lunchjogg i snabbtempo

• Jag har lite ont i ljumskarna men det försvinner nog.
• I sällskap med Robert och Håkan sprangs det ganska snabbt.
• Knepet för att hänga av en bättre motståndare i spurten är att ha tagit en genväg innan.

Tot. 7+1,5 k med 4:05 och 4:07 som bästa kilometrar. Totalt tempo ungef 4:50.

20*1 igen.

Vad många inte tänker på när man försöker ta ställning till huruvida en riktig espressomaskin är en sund investering är att den kan spruta hett vatten ur ett rör så att man kan på momangen tillverka varm saft efter ett kyligt träningspass.

Det är märkligt hur kroppen hela tiden försöker komma undan. Så fort jag tänker tanken "träna" så känner jag av någon krämpa. Idag var jag sjukt seg innan jag begav mig ut och uppvärmningen kändes som ett tröskelpass... Efter stretch och löpskolning när jag precis är redo att starta mina intervaller så far en sjuhelvetisk smärta som två tunna strömförande kablar ner från magtrakten ner via ljumsken och ut i vänster knä. Nu är det kört hann jag tänka innan jag bestämde mig för att det var fantomsmärtor och stack iväg. Utan känningar. (tillfälligt)

Under intervall 2 av 20 inträffar nästa "skada" när det plötsligt känns som att knäskålen på höger ben hoppar ur led och en irriterande smärta sprider sig i hela benet och jag hinner tänka att det är kört en gång till. Bestämmer mig dock för att jogga igenom intervall 3 bara för säkerhets skull. Utan känningar.

Totalt sett gick det väl ganska bra, det var ett kyligt träningspass med en Söder Mälarstrand från sin allra sämsta sida... Passet var förresten ett 20*1 minut med en minuts vila. Det gick lite snabbare än förra gången - men vilan var ju dubbelt så lång.

Snittempo: 3:46 och total sträcka 10.5k

I lördags hade jag en fin tur med Sören och Robert från björkhagen till Hellasgården med bastu och isbad. Du kan läsa allt om det här. För mig blev det 17k i drygt 5-tempo.

2nd morgonpass for the week

Löpband och styrketräning på hälsopuls. Urtråkigt.

Var det inte för omständigheterna...

skulle jag också göra milen på sub40. Eller inte.

Åter på löpbandet

I Tyskland skriver man inte haiku, därför var det mest en massa snö. Med fullständigt bortblåst inspiration ägnade jag mig mest åt vanligt flanerande istället. Mao. Träningslägret misslyckades men jag fick en nice cityweekend i ett snöregnigt München.

Eftersom 30% av mina läsare är tågnördar bjuder jag på lite tysklandsfoton.








Imorse steg jag upp före 7 och stod på crosstrainern 07:24, sedan blev det 20 min sånt och 20 minuter backeintervaller i 5:30 på löpbandet.

Marathonformen seems so far away.

Skämtare skämtaru eller?!

Att planera in träningsläger för att slippa snön verkar inte vara sån 100%-ig idé... Varken för mig eller Sidledstommy...

Halkintervaller

Efter ett hårt träningspass ser årstabron ofta ganska precis så här suddig ut.

Efter en trivsam dag med trevliga arbetsuppgifter, sol och tandläkarbesök hann jag med att spela lite NHL10 innan det till sist var dags. Ångesten var stor inför att första gången testa LG52:s favoritpass 20x1 minut. Jag valde att sätta vilan till 30 sek vilket jag ångrade mer än en gång.

Väl uppvärmd satte jag iväg uppe på årstabron i ett högt och bra tempo. Upptäckte dock att det var förjäkla halt så jag manövrerade mig bort mot zinken där jag till sist hittade en hyfsat stabil sträcka. Där fick jag också bajenpublikens jubel i ryggen när det behövdes som bäst. (Bajen - Villa, 8-2.)

Att springa en-minutsintervaller var precis som väntat en ulv i fårakläder. Inte fasen var den första så jobbig men de 30 sekundrarna av vila kändes kortare och kortare... Framåt 10:e var jag verkligen på väg att avbryta men sånt gör jag inte. Jag gav mig själv tillåtelse att springa så sakta jag ville bara jag sprang. Så jag sprang. Och bajenpubliken jublade. Jag sög åt mig och sprang. Hundägarna tittade snett men jag sprang. Och sprang. Fy fan!

Late edit: Kände att det här passet var värt ett diagram. Snittfart strax över 4min/km.

Till sist var jag klar och ja jävlar! det var skönt. Skööönt! KÖTTA!

Hemma fick jag rödhårigt leende och pastasallad och här kommer en haiku.

röd lysmask halka
zinkensdamm och jubelskrän
när bob äter grus

långpasshaiku i yster vårsol

inget regnvått gräs
men vårlukt barmarkskänsla
solen gassar på

Idag måste klockan gått fel. Bob sprang 2 mil på 1:42 fastän det kändes som att jag var gjord av trötta korvar doppade i gelé. Hursomhelst känns det som jag börjar få fason på mitt bekämpande av vintern.

lunchbackintervaller på löpband

In i väggen, på't igen!

Kilade in till hälsopuls och tänkte träna på något sätt. Började med 3 bobK crosstrainer, upptäckte tidigt att jag skulle landa på 9k maskinkilometer och satte igång att tävla för att nåt 10 istället och pumpade mjölksyra sista 6 minutrarna...

Perfekt uppvärmning för löpbandet - Inte.

Klev av löpbandet efter 1 k och stretchade och vilade ett slag. Gick upp på bandet igen och ställde in ett intervallprogram utan att riktigt förstå vad jag ställde in. Maskinen gick igång och jag sprang i 5:30-tempo och vips hade jag 5,5% lutning i några minuter, maskinen går ner på 2,5% och går sedan upp till 7% och ner på 2,5... Jag började bli dödens trött och det hade bara gått en sisådär 12 minuter. Jag fortsatte och maskinen gick upp på 8,5% och jag gav mig själv tillåtelse att kliva av efter 20 minuter... när maskinen efter 19 minuter ställde lutningen på 10% kändes det som ett dåligt skämt och när jag klev av efter 20 minuter var jag hygglo mör...

Efter lite vatten och sånt så tyckte jag att jag skulle prova igen. Den här gången visste jag vad som väntade och ställde in så att intervallerna blev lite kortare och körde tre uppåtbackar innan jag klev av. Trött. Mör. Halvnöjd.

Hade tänkt lägga ner Haiku men kan inte låta bli. Det är ett gift.

uppför mot okänd
okontrollerad vinterskräck
häng i bob häng i

P.S LG52, om du läser detta, ge mig ett bra pris på nån restplats till ditt träningsläger i portugal. Jag har semesterdagar över och en stor hink vinterfrustration!