49, Folkpartiet eller nåt annat kräks

Idag är jag helt säker på att jag inte kommer att klara marathon i maj. Det är till och med så illa att jag antagligen blir invalid innan det är dags och förmodligen 26% chans att jag dör på kuppen.
Någon gång i höstas har jag för mig att jag klagade lite i bloggen. Oftast var det med den så kallade "glimten i ögat" men nån gång då och då tyckte jag nog att det var jobbigt.

Vad lite jag visste. Då.

Efter några kilometer idag bultade det i vaderna som svällde till Golden Retriever-storlek (hela hunden alltså) och det kändes som tusen knivar och en full skåning med singstar för varje steg. Någon kilometer senare eskalerade allt till att varje steg mina svullna St Bernardsvader tog framkallade smärtan av en dos av det moderna dansbandet Scotts spjuveraktiga busleenden ackomanjerat av kuksugade jävla apskit fan från jävulen och en folkpartist med orden bög sosse aids målade på båten. (Be mig inte att håll käften. Jag kjenner vad jag kjenner och måste få skriva som det står. Är det du eller jej som är maratonlöpare? Va!?)

Men ont i knät har jag inte idag. Jag var tvungen att gå en bit men stannade till och lekte i en backe på långholmen för att hålla värmen. Då släppte smärtan lite och det gick att jogga hem. Men jag är så arg. Jag är så arg.
ARG!

Jag måste ha nya skor.

Jag hatar jävla vinter. DÖ VINTERN DÖ! INGEN VILL HA DIG I STAN DU ÄR EN JÄVLA IVÄGEN OCH FOLKPARTIST!

Usch.

Nä.

jag lekte i en backe i fredags och sprang 7 km snabbt i lördags. Tidigare under veckan var jag lat och omotiverad och frusen och äsch.

Hej då. Det var bättre på Ullstens tid.