14,2 km, 1:21:31, 1 Västerbro.
Det handlar om heder. Igår var jag en skam för hela mig så jag lade om programmet så jag fick en chans att ge igen. Jag gav igen. Helvetes jävlar. 5 stadsdelar, 5 broar. Jag är kungen av alla apor i djungeln. Jag är noshörningen som inte kan stoppas. Jag är Västerbrons betvingare. Jag är den röda blixten. Jag är the Marathonbob!
Dippen vid 4km var egentligen mellan 5-6 km när jag var tvungen att hjälpa en rädd och frusen amerikan att hitta till Slussen. Fastän vi stod på stadsgårdskajen och jag pekade på katarinahissen så förstod han inte. Jävla republikan.
Ack 149,2 km, 4 Västerbro
onsdag 19 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Sådär skall livet vara ! Pannbenet är stenhårt igen. Glädje är stor och du har växt som människa.
Jag skall fundera på LG50 track&field idén.
Du såg faktiskt ut som en löpare i tisdags. En liten bit kvar tills blicken är sådär stenhård och målmedveten som storebrors, men annars..
LG50
Ja, jag inser att det var ett smart drag av mig att hänga på min 2 år gamla Messagerierock så jag skulle smälta in bland träningstalibanerna från landet i deras tajta fiskbensmönstrade Lindeberg. Du såg ut som en 10-kampare på julafton som både fått träffa tomten och Grynet. Inga spår av bakfylla detekterades heller. (Lena, det är lugnt. Han verkar ha skött sig.)
Hoppingivande. Respekt.
Skicka en kommentar