52, En magnifik spurt!

Denna dag har varit bra från start till mål. Jag inledde med geekig slackerslapp med star trek, the office och ungefär 5 dubbla espresso av etiopiskt löparkaffe. Ägnade sedan tid åt att äta after eight och slåss med pirater tillsammans med Noel medan dom vuxna pratade om venus och genus och annat mumbo jumbo. När Noel och hans mamma gick hem åt Linda och jag smörgåsar och sen tog jag en tupplur. Framåt 17.50 nångång så bar det iväg från Linda över västerbron och runt söder, gamla stan, riddarholmen, city och kungsholmen. Garmin säger 13.35k men jag tror den missar några hundra meter vid starten.

Löpningen kändes väldigt stabbig i början, hade träningsvärk och var lite stel från styrketräningen igår men snart var vi inne i en jämn lunk runt 6.15-tempo som ökade till 6.00-tempo gradvis från kilometer 5-8.

När vi passerat riddarholmen och glider in på Kungsholmen börjar Linda att mopsa sig. Hon höjer tempot till 5:50 och skapar en liten lucka. Marathonbob överväger att fortsätta i sin egen takt men bestämmer sig istället för att skapa ett stycke modern idrottshistoria medan han på ett resolut sätt också visar vem som bär byxorna i familjen.
Jag lägger mig således c:a 15 meter efter Linda och håller sedan avståndet i 100 meter. Därefter äter jag in meter för meter i lugnt mak innan jag från en position ungefär 4 meter bakom Linda lägger jag in rycket. Min tempoväxling överraskar henne totalt och när hon gör ett desperat sista försök att svara så ökar jag ytterligare och där avgörs matchen. Linda är detroniserad och bob gör sin avslutande kilometer på 4:45. Damn right.

Ack: 380 k, 11 västerbro