50, Lunchlöpning

Att vara maratonlöpare är förknippat med smärta har jag lärt mig och det är ok. Det som emellanåt gör mig upprörd är när smärtan bestämmer sig för att ge mig en finurlig överraskning och flytta till nya kroppsdelar och sånt samtidigt som vädret är gråare än grått och man är lite tröttare än vanligt efter jobbet.

Idag var smärtan nästan obefintlig när SJ Geek Running Squad begav sig runt kungsholmen och man fick sig ett gott skratt när Ramon (4.23.22 på maraton) drattade på rumpan. Först lite senare insåg jag att han egentligen inte halkade utan fejkade en ramling för att få gosig omsorg av de gulliga flickorna från vårdhögskolan som vi passerade just då. Listigt Ramon!

9k blev det och snittfarten låg på 5.50.

Ack är nu: 359k

För övrigt har noterats att psykningarna har börjat. Sidledstommy påstås ha genomfört snabbpass med kilometertider neråt 4 blankt vilket oroar en del men man ska komma ihåg att det inte är första varvet som räknas i maj.