Impulsbeslut att ångra

Inspirerad av mina klämkäcka kollegor som sprang respektive linkade lidingöloppet igår tänker jag ett förslupet "nä, fan det vore välan smekt att springa maraton, hur svårt kan det va och hur dryg kan jag vara när det är klart?" sedan är jag så dum att jag börjar snacka vitt och brett om det.

Idiot!

Nåja, bestämt är bestämt.

Nu blir det åka av. Är det naivt att påstå att jag från otränad soffpotatis med skön myskula på magen klockar in på strax under 5 timmar på maran i mitten av maj? Kanske. Men det är så det är.